Bra - bättre - utlandsstudier

I bland slås jag av hur snart jag skulle vilja vara klar med mina studier, men i själva verket är det oerhört bekvämt att vara student. Man kan t.ex. ta ledigt när man vill utan att någon blir arg. Det är bara man själv som får ta konsekvenserna. Ibland kan det kännas stressigt men i själva verket är studentlivet en dans på rosor. Sämre blir det inte heller när man åker till Tyskland där skolan aldrig börjar. Jag känner mig mer utvilad än vad jag någonsin varit. Nu är jag så motiverad att jag blir glad varje gång jag får efterarbeta en föreläsning.

Förutom bekväma arbetstider så medför studierna också att man träffar ett oändligt antal människor/potentiella vänner i passande ålder varje dag. Det är kanske inte så dumt att få lite mer av studentlivet? Nu när man snart är halvvägs kanske det är dags att passa på att njuta varje skoldag som om det vore den sista?

Temabyte.

Igår hade vi en av våra veckoliga kollektiv-middagar och denna gången var det (ba, ba, ba, bam...) Stefans tur att laga mat! Som jag har skrivit tidigare i bloggen så är han ju lite av ett blåbär när det kommer till matlagning. Han lagar mat hellre än bra så att säga... Denna gången lyckades han med ett par beundransvärda saker:

• För att klara av att laga mat hade han under hela förloppet sin mamma i handsfree:n.
  
  
• Höjdpunkten kom när hon förklarade för Stefan hur man vispar grädde. Med sin mamma i telefonen vispade han 25 min med elvispen. Mamman kunde inte för sitt liv begripa varför grädden aldrig blev tjock. Därför var Stefan tvungen att fråga min kombo Liesa vad som var fel. Efter en snabb titt på Stefans gräddvispning kunde Liesa ge Stefan ett bra råd:
  - Sluta använd "deg-skruvarna"och sätt på de vanliga "visparna" på elvispen...
  Jag har faktiskt aldrig tänkt på innan att det kunde vara svårt att vispa grädde.
  
  
• Till efterrätt serverades en pudding med romsmak. Den smakade ganska mycket rom. Varför?
  - Efter två rom-arom flaskor smakade den inte så mycket rom. Så jag tog i en halv till, förklarade Stefan.
  Ojoj. För den som inte vet, så är ca 2 droppar arom lagom. Undar om det är därför jag är lite sjuk idag?
  

Mer skolsnack

Som sagt så har skolan dragit igång och därmed sliter jag nu ont för att hänga med de tyskspråkiga professorerna. Det har också gett mig en möjlighet till att på nytt göra mig lite lustig över tyska formaliteter. Idag har jag nämligen fortsatt med "Konstruktion I", i vilken man bland annat fortsätter att utveckla sina ritkunskaper... Vänta nu. Ritkunskaper? Jonatan? Nej, det stämmer, jag kan inte rita, men det är tydligen något man lär sig i den tyska skolan. Med rita syftar jag givetvis inte på roliga teckningar, utan snarare vetenskapliga ritningar, typ produktionsbeskrivningar. Hur som helst. Det som är det roliga är alla ritstandarder som måste följas.

Till att börja med, basic, måste olika linjer vara av speciella förutbestämda tjocklekar, vilket innebär att man måste bära med sig pennor med stiftbredder mellan 0,25 och 1,00 mm. Det finns givetvis också ett oändligt antal beteckningar och symboler att komma ihåg. Men till de mest komiska sakerna:

1. Varje ritning man gör måste märkas med ett standardformulär nere i högra hörnet. Detta märkningsformulär tar i sig upp ca 25 % av pappersytan.
2. När man ritar pilar är det inte bara att rita på fri hand. Det är nämligen viktigt att de två strecken som formar "huvudet" på pilen bildar en vinkel på exakt 15 grader. Pilhuvudet i sig ska vara 2 mm stort, vilket innebär att man har ett ganska ansträngande arbete framför sig varje gång det är dags att rita en pil...
3. Varje ritning ska vikas på ett speciellt sätt. Se bild för exempel på hur man viker A2 och A3.

Mer information om allt viktigt som jag lär mig i den tyska skolan kommer löpande. =)

Första tyska skoldagarna

Till slut har skolan alltså ä-n-t-l-i-g-e-n dragit igång även här Tyskland. Jag har hittills haft lektioner i "Finanzierung und Investition", "Einführung in die produktionstechnik" och "Konstruktion I". Än så länge tror jag att det går bra. Jag tror mig också förstå det mesta, även om man aldrig kan vara säker. Det har ju hänt både en och två gånger att man har "förstått" något, för att sedan bli upplyst om att samtalet har handlat om något helt annat. Huvudsaken är i alla fall att jag tror mig förstå och därmed är nöjd.

Jag har planerat att jag ska läsa 6 kurser under höstterminen. Det kanske låter som om det skulle kunna bli en ganska stressig tillvaro, men i själva verket verkar det ganska lugnt. Jag går ut hårt genom att vara långledig torsdag till söndag. =)
Bakslaget kommer väl i februari när det är dags att ha 6 tentor och minst två inlämningsarbeten inom loppet av två veckor...

I övrigt så hoppas jag annars nu på att kanske få boka upp mig en helg för ett besök från något av mina syskon.

Ny vardag i Berlin

Idag hade jag och Nora våra första skoldagar. Man kan inte direkt anklaga skolan för att ha gjort en rivstart - Nora hade en välkomstföreläsning och jag endast tyska - men det, tillsammans med att vi nu bor ihop i mitt rum (till dess att Nora hittat en egen lägenhet) har skapat en känsla av en ny vardag. Tror bestämt att jag gillar det skarpt.

Bedriften från Pragsemestern

Då har jag alltså äntligen tillräckligt med bilder för att beskriva bedriften jag lyckades med i Prag.

Det hela började på torsdagskvällen när jag och några vänner gick förbi en restaurang som hade en annons på väggen: "Ät upp våran 1 kg stora biff och du får den gratis".
- Något för mig, menade jag.
Dumt sagt. Grupptrycket blev givetvis direkt stort på mig att jag skulle visa vad jag gick för. Alltså gick vi tillbaka till restaurangen på fredagskvällen och frågade efter reglerna. Det visade sig vara lite svårare än vad jag trodde. Reglerna var:

1. Ät upp hela biffen som väger 1 kg tillagad, d.v.s. som väger dryga 1,3 kg rå. Se bild.
2. Ät den inom 30 min.
3. Om du inte lyckas kostar det ca 1000 sek.
4. Betalar gör du som säkerhet innan du äter.

För att kontrollera det hela fick man dessutom en egen övervakare som kollade så att allt gick rätt till och som höll koll på tiden. När jag hade beställt kom kyparen in med den råa biffen så att jag kunde se hur mycket jag skulle äta (kanske var det i avskräckande syfte. Den såg ganska stor ut...). Jag frågade hur ofta folk lyckades äta upp den och fick då svaret att kyparen bara hade sett fyra personer försöka varav en hade lyckats.

Alla dessa intryck gjorde mig lite nervös, men det fanns liksom ingen återvändo. Jag hade ju ställt in mig på att bli utmanad och ville verkligen prova...

Under tiden jag åt blev jag filmad. I början kollade bara mina kompisar på mig och gav uppmuntrande kommentarer, men när det närmade sig slutet på min måltid så stod hela restaurangen upp och hejade. Det var ganska häftigt faktiskt. För det var en riktigt dyr restaurang och många av dem som åt där var lite äldre och från början helt inne i sina egna romantiska middagar, affärsmiddagar eller släktträffar. Efter ca 23 minuter hade jag klarat utmaningen och nästan alla tog kort på mig och min tomma tallrik. Jag blev också korttagen tillsammans med kocken som hade tillrett biffen.

Sammanfattningsvis var det alltså ett lyckat äventyr och jag är nu känd för min stora aptit.

DB - Deutsche Bahn?

För att ta oss till Prag valde jag och mina kompisar att åka tåg. Det var visserligen inte första gången som jag åkte tåg i Tyskland, men det var första gången jag åkte efter att ha läst - den här i bloggen tidigare omnämnda boken - "How to be a Kraut".

Författaren Roger Boyes tar där upp den lustiga engelskan som används av tågvärdarna för att informera resenärerna. Enligt honom låter tågvärdarna som om de lärt sig att prata engelska på en intensiv internutbildning där läraren var en ytterst trevlig, vikarierande Japan som själv lärt sig prata engelska under sin utbildning i Finland.

Det var därför med stort nöje som jag lät mig hälsas hejdå i högtalarna med:
- Sänk ju for träwelling wis deutsche Bahn. Plies tejk ohl jua sings wis ju... wi wisch ju a pläsnd tschöörni.

Något annat som förvånade mig var att jag under min tågresa blev biljettkontrollerad tre gånger, trots att jag aldrig bytte tåg. Beviset kan ses på bilden av min biljett som är stämplad fem gånger på framsidan och en gång på baksidan.

En sista rolig sak att nämna är att typ ingen vet vad förkortningen "DB" (som står på alla tåg) verkligen står för. Det har nämligen genom tiderna stått för "Deutsche Bundesbahn", "Deutsche Bahn" och "Die Bahn". Jag tror bestämt att "Die Bahn" gäller just nu men DB lyckas själva förvirra mig genom att skriva "Deutsche Bahn" på sin hemsida.

Dessa tågföretag...

Tillbaka från Prag!

Tillbaka! Tyvärr hann jag aldrig skriva på min blogg att jag skulle åka - innan jag åkte. Nu är jag i alla fall hemma på Tysk, solvarm mark igen.

Intrycken från Prag är blandade. Rent utseendemässigt är Prag en av de vackraste städerna jag sett. Sällskapet jag åkte med var också en höjdare! Men tyvärr lockas många fler än jag av Prags skönhet, och det kändes verkligen att det är en turistfälla. Priserna var - trots Tjeckiens allmänt låga prisläge - skyhöga och jag längtade verkligen hem till Berlin varje gång det var dags att äta eller handla. En annan tråkig grej var att det var svårt att prata med invånarna p.g.a. språket. Seriöst så försökte jag 10-15 gånger att få information eller prata med någon, men varken engelska eller tyska hjälpte mig någonvart. Synd!

Trots detta var semestern i alla fall en riktig höjdare! Vi har haft sjukt kul och jag har lyckats med en stor bravad! Denna kräver dock ett eget blogginlägg, så mer om den får ni veta i morgon eller på måndag när jag har fått tag på bildbevis.

Min gäst har lämnat

Då var min weekend med Adam över. Trots att vi har hunnit med mycket sightseeing så har helgen bara rusat iväg.

Strax innan Adam for så fick han smaka på den tidigare omskrivna, nyttiga osten. Han blev förtjust och här är en bild på honom med tre i-sista-minuten-köpta ostar som han i detta nu smugglar med sig på flyget hem.

Jag var dessutom tvungen att ta en bild från vårt avsked. Här står en ledsen Adam i S-bahn på väg till flygplatsen. Jag tar bilden springande bredvid tåget.

Tack för den här helgen Adam!

Adam är här!

Woho! Bloggtorkan beror på något så trevligt som ett besök hemifrån! Igår hanns det med en del sightseeing, lite allmänna rapporter hemifrån, smaskig tai-middag och tysk film. Inte illa!

Idag väntar andra aktiviteter som träning och ett besök på O2-world. Den nya jättelika innomhusarenan i Berlin.

Erich Honeckers bunker

Idag var jag, Petteri (från Finland) och Xavier (från Storbrittanien/Frankrike) och tittade på en bunker från DDR-tiden 45 km norr om Berlin. Otroligt spännande. Vi gick en guidad tur och fick bland annat veta att bunkern skulle kunna stå emot en 80ggr större atombomb än den som släpptes i Hiroshima. Bunkern var inte mindre än 7500 m2 stor och skulle rymma de 20 personerna som satt i Stasi-ledningen och deras 380 tekniker/försvarare/hjälpredor. På bilden intill poserar Petteri och Xavier i ett kontrollrum fullt av östtysk teknik.

Bunkern är lite speciell och endast öppen för beskådning fram till 26 oktober då den ska plomberas med en 6 m tjock betongvägg tills den dagen Berlin anser sig ha råd att göra om stället till ett museum. I dagsläget är det alltså orenoverat och turen förgylldes av en riktigt frän mögellukt.

Säga vad man vill om DDR, men säkerhet var något de kunde. Bunkern är en stor järnbox som både utanpå och inuti täckts av betong. Jag tror det yttre lagret var något i stil med 1,6 m tjockt. Inuti denna gigantiska järn-betong-låda hänger sedan de säkraste rummen i vajrar och har i sin tur riktigt rejäla väggar. För försörjning av luft hade de östtyska teknikerna fått tänka till. Om en atombomb skulle släppts precis på bunkern skulle temperaturen kortsiktigt höjas till 1800 grader och lite mer långsiktigt ligga på 1200. Man kunde alltså inte suga in syre utifrån. I ett sådant krisläge skulle bunkern inte klarat sig i mer än 36 timmar.

Turen till bunkern blev en riktig heldag och vi var alla tre totalt slut när vi åkte hem. Förmodligen beror tröttheten också på någon form av mögelförgiftning. Tur att man inte är allergisk.

Brödparadiset

- Korv och öl, säger Pappa och jag är beredd att hålla med. Det är vad man spontant tänker på i matväg när man hör ordet Tyskland. Väl här syns det ganska snart att både korven och ölen har en stor plats.

I mataffärerna hittar man massor av korvsorter, som dessutom saluförs som lite exklusivare än korv vanligtvis gör hemma. Kötthalten är för det mesta över 90 % och även personer som i Sverige inte är så förtjusta i korv, kan hitta en sort de tycker om här.

Eftersom det inte finns några lagar mot att sälja alkohol i mataffärerna eller dricka på offentlig plats så ser man öl var man än går. Folk dricker överallt. I tunnelbanan, på bion och i skolmatsalen. Ofta är den billigaste ölen på restauranger billigare än ett glas vatten och i mataffären kostar 0,5 liter från 2,5kr.

Men, det jag vill komma till (som rubriken antyder) är att det finns andra livsmedel som också har en stor plats i samhället. T.ex. bröd. Som examination i min tyskakurs skrev jag ju en uppsats om bröd och sitter därför inte bara inne på egna upplevelser, utan också riktig hårdfakta! =) I Tyskland finns det ca 16000 bagerier som tillsammans erbjuder över 1000 olika sorters bröd. Detta bidrog till att Tyskland för tre år sedan utsågs till bröd-världsmästare (!). Tyska folket har också den högsta brödkonsumptionen per person och år. Bilden här intill kommer från förra veckan när jag och Nora besökte det enorma torget Alexanderplatz och hamnade mitt inne i en brödfest. Det var ganska lustigt faktiskt. Som en stor marknad som bara handlade om bröd. Tur för mig som älskar bröd. Jag har ett antal bagerier i närheten från min lägenhet så färskt bröd är aldrig mer än 2 minuter bort. Trots det kan jag ärligt säga att jag saknar min Farmors underbara bröd som hon ibland överraskar min familj med på mornarna hemma i Takan. Det finns det inget som kan mäta sig med.

Kulturkrock vid diskbänken

Är fönsterputs giftigt? Hoppas inte det. För trots att vi har en ny diskborste och en nästan full flaska diskmedel så diskar mina kära lägenhetsdelare med fönsterputs och disktrasa. Jag blir lika förvånad varje gång.