När man talar om trollen...

Ganska lustigt egentligen. Jag släppte ju lös mig själv med hämningslösa avslöjanden om Stefans allmänna - icke existerande - hemkunskaper i mitt förrförra blogg-inlägg, och just därefter hände något lustigt...

Igår var det dags för våran veckoliga kollektiva lägenhetsmiddag och denna veckan var det Stefans tur att laga maten. Resultatet visas i bildspelet här intill (det lustiga är att han redan har hunnit städa lite innan jag tog bilderna...). Stefan började laga maten klockan 10.30 (!) och den var planerad att vara färdig 15.00. När jag och Nora kom hem 14.50 slet Stefan fortfarande som ett djur i köket och det såg ut som ett slakthus. 20 minuter senare stod resultatet klart: det blir ingen mat. Stefan hade under matlagningens gång hällt ut det mesta på golvet. Det som fortfarande var kvar på bordet förklarades efter närmare granskning av mig och Liesa oätligt. Kan säga att vi i alla fall hade ett trevligt restaurangbesök tillsammans.

1000-besöks-jubileum!

Edet, bullar och Stefan

12 December - Det börjar dra ihop sig inför min första hemvisit för hösten. Om precis en vecka så befinner jag mig förhoppningsvis tryggt i Takan igen. Bara ett par julklappsköp till så är jag redo!


Något annat som har hänt sedan sist är att Ida har fyllt år hemma i Sverige. Grattis syrran! (Firar med en snöig bild på oss från i våras)

Tyska - mat. Mat - tyska. Jag vet inte riktigt varför jag drar parallellen, men i båda mina tyskakurser där man kunnat välja ett valfritt ämne att skriva uppsats eller hålla referat om så har jag valt att inrikta mig på mat. Lustigt nog står det i betygen också: "Examinationsform: Uppsats, tema Brot - Das Lebensmittel der Lebensmittel". Den här gången kommer det att stå "Examinationsform: Referat, tema Schwedens beliebte Kanelbullar", vilket alltså betyder att jag denna gång valde att hålla ett referat om kanelbullar som - för den som inte vet - är ganska unika för Sverige. Givetvis så hörde det till att jag bakade ett parti som jag tog med och bjöd på. På bilden sliter jag med degen.



Till sist så ska jag också passa på att dela med mig av mina ytterligare betraktelser av Stefans inkompetens i hemmet. Här är bravader som i allmänhet hör till Stefans vardag:

* Han glömmer i minst 50% av fallen att städa undan efter sig när han har ätit, och då gäller det inte bara disken utan också kylskåpsvarorna som t.ex. mjölken. Jag tror faktiskt inte att han vet att mjölk behöver kylas.

* Han tvättar sina kläder ovrängda med fickorna fulla av snytpapper. Får till följd att det ramlar ut stora kletiga pappersmassebollar när man öppnar maskinen. Fräscht. En annan favorit han har är att glömma kläderna i maskinen under några dagar. För den som inte har provat det själv så kan jag upplysa om att det får stinkande kläder som följd.

* De få gånger som han ställer in mjölken i kylskåpet så gillar han att lägga den på horisontalen utan att försluta den. Inget jag lider av som har översta kylskåpshyllan, men eftersom Stefan har den näst översta blir de andra ganska ledsna på honom. Har hänt 3 ggr inom kort tid.

* Ta ur och slänga damsugarpåsen utan att vare sig skaffa en ny eller notera beteckningen på den gamla.

* Hans handfallna ställning till matlagning har jag redan skrivit ganska mycket om. Det nya är att han har lärt sig att knäcka råa ägg. (Ja, det är förvånande men man kan tydligen tro att det är svårt)

* Städa badrummet så det luktar mer kiss än innan. En annan favorit han har är att lämna fartränder i toan.

* Jag har även lärt honom att göra varma mackor med tonfisk (Lägg tonfisken och osten på mackan, klart...). Ändå lyckades han snart därefter att ställa in mackorna som hade sjukt mycket ost på sig (Stefan hade valt ostmängden själv) i ugnen på bara gallret utan plåt eller bakpapper under sig.

* Klä av sig ytterkläderna och lägga dem i köket.

Pjuh. Det var skönt. Förlåt mig Stefan för att jag skriver det här på världens största nätverk och... äh, det är ju ändå bara fakta. Jag har ju inte smygit in mer än små värderingar i det hela.

Porslin och hår

Var just med om något lite oväntat. När jag för ca 10 min sedan satt och pluggade lugnt i mitt rum hörde jag hur det började låta som om någon slog ut fönstren på undervåningen. Jag sprang ut på balkongen för att se vad som hände och såg då till min förvåning festklädda människor som kastade porslin rakt med i gatan. Det började med tallrikar och koppar men det dröjde inte länge förrän en lite kraftigare man kom och slängde en toalettstol i marken. Efter ytterligare en stunds tittande så såg jag att ett brudpar befann sig i publiken som tittade på. Förmodligen var det alltså en för mig okänd bröllopstradition! Det var en glad överraskning eftersom jag först trodde att det rörde sig om vandaler.

Något annat som jag har upplevt här utan att reflektera så mycket över det innan, är att jag är mycket mer unik med mitt blonda hår i Tyskland än hemma. Okej, för många kom det inte som en överraskning, men jag trodde nog att man skulle behöva komma lite längre söder ut innan antalet blondiner tunnades ut. Jag har vid flera tillfällen fått komplimanger för min hårfärg och det är inte så ovanligt att folk frågar om alla i Sverige är lika blonda som jag. Jag tror aldrig att jag har fått en komplimang för min hårfärg där hemma. Möjligen med undantag av den gången i min tonårstid då jag hade färgat håret rött.

Okej, då var det snart jul. För studenterna i LKPG betyder det intensivt tenta-plugg. För studenten i Berlin betyder det bara lugn och ro och juluppehåll i föreläsningarna. Mina tentor dyker först upp i februari. Sedan efter det att jag klarat alla mina tentor, så öppnar sig en stor tidslucka mellan 7 mars och 14 april där jag är helt ledig. Inte fy skam.

Det som har hänt sedan sist är i stora drag att jag har försökt integrera mig ännu mer i den tyska vardagen, dels genom att skaffa lite nya tyska kompisar, dels genom att gå på tysk fest och dels genom att tillbringa lite lugn och skön tid hemma med Nora och mina kombor.

För att kunna dra ett litet andetag mellan alla de tyska intrycken har jag också varit på svensk julbasar. Det var spännande och roligt. Jag var dessutom inte ensam om att vela gå dit, vi var packade som sillar mellan stånd där det såldes glögg, knäckebröd, ost, lax, dalahästar, stickade vantar och mössor, våfflor och lingonsylt. Det var inte utan att man längtade hem en aning. Det ska bli fantastiskt härligt med svensk jul och svensk julmat =).

Julstämningen är dock redan på topp i mitt och Noras rum. Vi har en jättefin adventsljusstake och var sin chokladkalender. Vi använder numera hela tiden en "mysbelysning" så fort mörkret faller på och läser både tyska julhistorier ur en bok och följer den svenska adventskalendern. I söndags toppade vi genom att laga "bratapfeln", typiskt tyskt julgodis (Eller julmat som det anses som här).

Hehe. Lustig sak som hände Elina som jag pluggar med här. En aningen konstig tant satt och pratade med henne i tunnelbanan. Tanten förklarade för henne varför vi är så efter i utvecklingen i Sverige: "Det är för att Sverige ligger i samma tidszon som Jugoslavien och alltså upplever allt senare än andra". Haha. Lustig tant.

Josse m.m.

Oj. Det slog mig just att det idag redan är en vecka sedan Josse anlände till Berlin. Vi hade en himla skön helg tillsammans. Jag låter bilden beskriva besöket ytterligare. =)

Hade en desillusionerande upplevelse för ett par veckor sedan. Upp från tunnelbanan såg jag en äldre dam som försökte släpa en alldeles för stor väska upp för trappan. Jag gick fram till damen, log lite mot henne, frågade om hon kanske ville ha lite hjälp och sedan började jag lyfta upp hennes väska. Damens reaktion blev inte direkt den förväntade. Istället för att pusta ut och säga tack så skrek hon högt: TJUUUV! Dumma tjuv du får inte ta min väska! Lätt chockad släppte jag väskan igen. När jag gick därifrån skrek damen igen: Ingen får ta min väska dumma tjuv! Minst sagt intressant.

I övrigt har det varit ganska mycket skola. Nora råder mig att minska ned något på tempot och menar att allt jag klarar är en bonus och det är nog kloka ord. Vi får väl se hur många kurser jag väljer att skriva tenta i efter julen.

Mycket har hänt sen sist

Bah vilken stor tidslucka som har hamnat i min blogg nu. Det beror på att den tyska skolan till sist har börjat sätta lite press på mig. Jag lärde mig ju trots allt mitt första tyska ord för lite drygt ett år sedan, så det är väl logiskt att det krävs lite mer arbete för att förstå allt nu när vi går lite mer på djupet i kurserna jag läser. Dock har inte tiden bara varit krävande. Här är några ljuspunkter:

• Josses resa hit är äntligen bokad och jag kan se fram emot att få se henne redan på torsdag.
• Jag har börjat ytterligare en ny tyskakurs med en bra lärarinna.
• Jag har haft besök av 5,5 svenska tjejer varav en av dem var Gro.
• Vi har haft inflyttningsfest för mig och Stefan i mitt kollektiv.
• Jag och Nora har haft mycket tid tillsammans. Hör och häpna: vi har varit och shoppat julklappar! Ja, jag vet, det är lite tidigt men jag har en bra anledning. I fall att jag får för mig att köpa stora julklappar så kan jag skicka med någon av dem med Josse så jag inte blir stoppad med övervikt på flygplatsen.

I övrigt tyckte Nora sig se en kille som har samma gångstil som Kalle idag. Det fick som följd att jag är tvungen att puch:a lite extra på att han kommer hit. Kom igen Kalle! Jag står för mat och logi och flyget kostar lika mycket som en vattnig måltid i Kårallen…

Wohoo!

Bra valt Amerika!

Fotbollsmatch

Idag har jag äntligen brutit min ca 10 år långa avhållsamhet från fotbollsmatcher. Jag spelade omväxlande vänstermitt och vänsterback och det var faktiskt riktigt roligt! Kan dock säga att det är tur att jag har hunnit träna några gånger under hösten, innan det var dags för den riktiga varan.

Mitt lag består till största delen av fransoser och spanjorer. Tillsammans har de en del roliga åsikter och fördomar om folk från Norden. Tyvärr har jag inte alla små fördomar/åsikter som har kommit fram under hösten färska i minnet, men tre saker som sades idag var:

1. Att jag är gigantiskt stor
2. Jag fick öknamnet "Iceman" för att jag borde vara van vid extrem kyla.
3. Efter att domaren under förra matchen inte hade dömt frispark för alla små petitesser så fanns det tydligen mycket att hämnas på. Jag blev uppmanad att gå ut hårt och se till att det tyska motståndarlaget fick känna på nordisk vrede...

Vad det gäller den sista punkten så lyckades jag ganska bra. Inte med mening givetvis, jag är ju snäll som ett lamm, utan eftersom min spelstil inte definieras av exakt bollkontroll utan snarare vilja. Jag springer helt enkelt så fort jag kan och sparkar med all kraft mot bollen. Den här gången lyckades jag ordna att en spelare fick avbryta matchen och ett flertal började halta. Jag ska nog försöka se över min teknik till nästa gång. Fördelen är i alla fall att jag i andra halvan av matchen hade ganska stort spelrum runt om mig, eftersom det inte var så många som vågade utmana ödet.

Bara för läsare över 16 - två nya kommunikationsmissar

Nu låter det kanske som om jag ska skriva något kanonsnuskigt, men oroa er inte. I'll keep it clean.

Den första missen utspelade sig på en spelkväll där jag, Nora, Per (från KTH, Sverige) och Rebekka (en tysk vän) försökte lära oss tyska resp. svenska. Till vår hjälp hade vi spelet "Tabu". Det går ut på att man är i två lag som turas om med att beskriva ett ord för varandra. För att det hela över huvud taget ska vara svårt finns en lista över ord som man INTE får säga.

Rebekka förklarar ett ord och jag gissar:
Rebekka: Vad kommer efter sex?
Jag: Prata? Vila? Röka? Sova?
Tidtagaruret: Ring!
Alla utom jag: *Skrattar*
Rebekka: Sju

Oups. Det gäller att associera ord med rätt saker.

Miss nr. två utspelade sig när jag och svenska Elina gick mellan matsalen och skolan. Någon försökte packa på oss reklamlappar och när vi visade att vi inte ville ha något, följde personen efter oss och förklarade vad hon gjorde reklam för. Vi tog trots det inte emot någon reklam utan sade istället till varandra:

Jag: Fast man borde kanske hjälpa barnen i Kosovo?
Elina: Handlade det inte om att de ville att vi skulle ge matte-undervisning till lägre årskurser?

Vi enades om att ingen av oss hade förstått fel utan att vi faktiskt blev tillfrågade om vi kunde åka till Kosovo och undervisa barn i matte.

Bra - bättre - utlandsstudier

I bland slås jag av hur snart jag skulle vilja vara klar med mina studier, men i själva verket är det oerhört bekvämt att vara student. Man kan t.ex. ta ledigt när man vill utan att någon blir arg. Det är bara man själv som får ta konsekvenserna. Ibland kan det kännas stressigt men i själva verket är studentlivet en dans på rosor. Sämre blir det inte heller när man åker till Tyskland där skolan aldrig börjar. Jag känner mig mer utvilad än vad jag någonsin varit. Nu är jag så motiverad att jag blir glad varje gång jag får efterarbeta en föreläsning.

Förutom bekväma arbetstider så medför studierna också att man träffar ett oändligt antal människor/potentiella vänner i passande ålder varje dag. Det är kanske inte så dumt att få lite mer av studentlivet? Nu när man snart är halvvägs kanske det är dags att passa på att njuta varje skoldag som om det vore den sista?

Temabyte.

Igår hade vi en av våra veckoliga kollektiv-middagar och denna gången var det (ba, ba, ba, bam...) Stefans tur att laga mat! Som jag har skrivit tidigare i bloggen så är han ju lite av ett blåbär när det kommer till matlagning. Han lagar mat hellre än bra så att säga... Denna gången lyckades han med ett par beundransvärda saker:

• För att klara av att laga mat hade han under hela förloppet sin mamma i handsfree:n.
  
  
• Höjdpunkten kom när hon förklarade för Stefan hur man vispar grädde. Med sin mamma i telefonen vispade han 25 min med elvispen. Mamman kunde inte för sitt liv begripa varför grädden aldrig blev tjock. Därför var Stefan tvungen att fråga min kombo Liesa vad som var fel. Efter en snabb titt på Stefans gräddvispning kunde Liesa ge Stefan ett bra råd:
  - Sluta använd "deg-skruvarna"och sätt på de vanliga "visparna" på elvispen...
  Jag har faktiskt aldrig tänkt på innan att det kunde vara svårt att vispa grädde.
  
  
• Till efterrätt serverades en pudding med romsmak. Den smakade ganska mycket rom. Varför?
  - Efter två rom-arom flaskor smakade den inte så mycket rom. Så jag tog i en halv till, förklarade Stefan.
  Ojoj. För den som inte vet, så är ca 2 droppar arom lagom. Undar om det är därför jag är lite sjuk idag?
  

Mer skolsnack

Som sagt så har skolan dragit igång och därmed sliter jag nu ont för att hänga med de tyskspråkiga professorerna. Det har också gett mig en möjlighet till att på nytt göra mig lite lustig över tyska formaliteter. Idag har jag nämligen fortsatt med "Konstruktion I", i vilken man bland annat fortsätter att utveckla sina ritkunskaper... Vänta nu. Ritkunskaper? Jonatan? Nej, det stämmer, jag kan inte rita, men det är tydligen något man lär sig i den tyska skolan. Med rita syftar jag givetvis inte på roliga teckningar, utan snarare vetenskapliga ritningar, typ produktionsbeskrivningar. Hur som helst. Det som är det roliga är alla ritstandarder som måste följas.

Till att börja med, basic, måste olika linjer vara av speciella förutbestämda tjocklekar, vilket innebär att man måste bära med sig pennor med stiftbredder mellan 0,25 och 1,00 mm. Det finns givetvis också ett oändligt antal beteckningar och symboler att komma ihåg. Men till de mest komiska sakerna:

1. Varje ritning man gör måste märkas med ett standardformulär nere i högra hörnet. Detta märkningsformulär tar i sig upp ca 25 % av pappersytan.
2. När man ritar pilar är det inte bara att rita på fri hand. Det är nämligen viktigt att de två strecken som formar "huvudet" på pilen bildar en vinkel på exakt 15 grader. Pilhuvudet i sig ska vara 2 mm stort, vilket innebär att man har ett ganska ansträngande arbete framför sig varje gång det är dags att rita en pil...
3. Varje ritning ska vikas på ett speciellt sätt. Se bild för exempel på hur man viker A2 och A3.

Mer information om allt viktigt som jag lär mig i den tyska skolan kommer löpande. =)

Första tyska skoldagarna

Till slut har skolan alltså ä-n-t-l-i-g-e-n dragit igång även här Tyskland. Jag har hittills haft lektioner i "Finanzierung und Investition", "Einführung in die produktionstechnik" och "Konstruktion I". Än så länge tror jag att det går bra. Jag tror mig också förstå det mesta, även om man aldrig kan vara säker. Det har ju hänt både en och två gånger att man har "förstått" något, för att sedan bli upplyst om att samtalet har handlat om något helt annat. Huvudsaken är i alla fall att jag tror mig förstå och därmed är nöjd.

Jag har planerat att jag ska läsa 6 kurser under höstterminen. Det kanske låter som om det skulle kunna bli en ganska stressig tillvaro, men i själva verket verkar det ganska lugnt. Jag går ut hårt genom att vara långledig torsdag till söndag. =)
Bakslaget kommer väl i februari när det är dags att ha 6 tentor och minst två inlämningsarbeten inom loppet av två veckor...

I övrigt så hoppas jag annars nu på att kanske få boka upp mig en helg för ett besök från något av mina syskon.

Ny vardag i Berlin

Idag hade jag och Nora våra första skoldagar. Man kan inte direkt anklaga skolan för att ha gjort en rivstart - Nora hade en välkomstföreläsning och jag endast tyska - men det, tillsammans med att vi nu bor ihop i mitt rum (till dess att Nora hittat en egen lägenhet) har skapat en känsla av en ny vardag. Tror bestämt att jag gillar det skarpt.

Bedriften från Pragsemestern

Då har jag alltså äntligen tillräckligt med bilder för att beskriva bedriften jag lyckades med i Prag.

Det hela började på torsdagskvällen när jag och några vänner gick förbi en restaurang som hade en annons på väggen: "Ät upp våran 1 kg stora biff och du får den gratis".
- Något för mig, menade jag.
Dumt sagt. Grupptrycket blev givetvis direkt stort på mig att jag skulle visa vad jag gick för. Alltså gick vi tillbaka till restaurangen på fredagskvällen och frågade efter reglerna. Det visade sig vara lite svårare än vad jag trodde. Reglerna var:

1. Ät upp hela biffen som väger 1 kg tillagad, d.v.s. som väger dryga 1,3 kg rå. Se bild.
2. Ät den inom 30 min.
3. Om du inte lyckas kostar det ca 1000 sek.
4. Betalar gör du som säkerhet innan du äter.

För att kontrollera det hela fick man dessutom en egen övervakare som kollade så att allt gick rätt till och som höll koll på tiden. När jag hade beställt kom kyparen in med den råa biffen så att jag kunde se hur mycket jag skulle äta (kanske var det i avskräckande syfte. Den såg ganska stor ut...). Jag frågade hur ofta folk lyckades äta upp den och fick då svaret att kyparen bara hade sett fyra personer försöka varav en hade lyckats.

Alla dessa intryck gjorde mig lite nervös, men det fanns liksom ingen återvändo. Jag hade ju ställt in mig på att bli utmanad och ville verkligen prova...

Under tiden jag åt blev jag filmad. I början kollade bara mina kompisar på mig och gav uppmuntrande kommentarer, men när det närmade sig slutet på min måltid så stod hela restaurangen upp och hejade. Det var ganska häftigt faktiskt. För det var en riktigt dyr restaurang och många av dem som åt där var lite äldre och från början helt inne i sina egna romantiska middagar, affärsmiddagar eller släktträffar. Efter ca 23 minuter hade jag klarat utmaningen och nästan alla tog kort på mig och min tomma tallrik. Jag blev också korttagen tillsammans med kocken som hade tillrett biffen.

Sammanfattningsvis var det alltså ett lyckat äventyr och jag är nu känd för min stora aptit.

DB - Deutsche Bahn?

För att ta oss till Prag valde jag och mina kompisar att åka tåg. Det var visserligen inte första gången som jag åkte tåg i Tyskland, men det var första gången jag åkte efter att ha läst - den här i bloggen tidigare omnämnda boken - "How to be a Kraut".

Författaren Roger Boyes tar där upp den lustiga engelskan som används av tågvärdarna för att informera resenärerna. Enligt honom låter tågvärdarna som om de lärt sig att prata engelska på en intensiv internutbildning där läraren var en ytterst trevlig, vikarierande Japan som själv lärt sig prata engelska under sin utbildning i Finland.

Det var därför med stort nöje som jag lät mig hälsas hejdå i högtalarna med:
- Sänk ju for träwelling wis deutsche Bahn. Plies tejk ohl jua sings wis ju... wi wisch ju a pläsnd tschöörni.

Något annat som förvånade mig var att jag under min tågresa blev biljettkontrollerad tre gånger, trots att jag aldrig bytte tåg. Beviset kan ses på bilden av min biljett som är stämplad fem gånger på framsidan och en gång på baksidan.

En sista rolig sak att nämna är att typ ingen vet vad förkortningen "DB" (som står på alla tåg) verkligen står för. Det har nämligen genom tiderna stått för "Deutsche Bundesbahn", "Deutsche Bahn" och "Die Bahn". Jag tror bestämt att "Die Bahn" gäller just nu men DB lyckas själva förvirra mig genom att skriva "Deutsche Bahn" på sin hemsida.

Dessa tågföretag...

Tillbaka från Prag!

Tillbaka! Tyvärr hann jag aldrig skriva på min blogg att jag skulle åka - innan jag åkte. Nu är jag i alla fall hemma på Tysk, solvarm mark igen.

Intrycken från Prag är blandade. Rent utseendemässigt är Prag en av de vackraste städerna jag sett. Sällskapet jag åkte med var också en höjdare! Men tyvärr lockas många fler än jag av Prags skönhet, och det kändes verkligen att det är en turistfälla. Priserna var - trots Tjeckiens allmänt låga prisläge - skyhöga och jag längtade verkligen hem till Berlin varje gång det var dags att äta eller handla. En annan tråkig grej var att det var svårt att prata med invånarna p.g.a. språket. Seriöst så försökte jag 10-15 gånger att få information eller prata med någon, men varken engelska eller tyska hjälpte mig någonvart. Synd!

Trots detta var semestern i alla fall en riktig höjdare! Vi har haft sjukt kul och jag har lyckats med en stor bravad! Denna kräver dock ett eget blogginlägg, så mer om den får ni veta i morgon eller på måndag när jag har fått tag på bildbevis.

Min gäst har lämnat

Då var min weekend med Adam över. Trots att vi har hunnit med mycket sightseeing så har helgen bara rusat iväg.

Strax innan Adam for så fick han smaka på den tidigare omskrivna, nyttiga osten. Han blev förtjust och här är en bild på honom med tre i-sista-minuten-köpta ostar som han i detta nu smugglar med sig på flyget hem.

Jag var dessutom tvungen att ta en bild från vårt avsked. Här står en ledsen Adam i S-bahn på väg till flygplatsen. Jag tar bilden springande bredvid tåget.

Tack för den här helgen Adam!

Adam är här!

Woho! Bloggtorkan beror på något så trevligt som ett besök hemifrån! Igår hanns det med en del sightseeing, lite allmänna rapporter hemifrån, smaskig tai-middag och tysk film. Inte illa!

Idag väntar andra aktiviteter som träning och ett besök på O2-world. Den nya jättelika innomhusarenan i Berlin.

Erich Honeckers bunker

Idag var jag, Petteri (från Finland) och Xavier (från Storbrittanien/Frankrike) och tittade på en bunker från DDR-tiden 45 km norr om Berlin. Otroligt spännande. Vi gick en guidad tur och fick bland annat veta att bunkern skulle kunna stå emot en 80ggr större atombomb än den som släpptes i Hiroshima. Bunkern var inte mindre än 7500 m2 stor och skulle rymma de 20 personerna som satt i Stasi-ledningen och deras 380 tekniker/försvarare/hjälpredor. På bilden intill poserar Petteri och Xavier i ett kontrollrum fullt av östtysk teknik.

Bunkern är lite speciell och endast öppen för beskådning fram till 26 oktober då den ska plomberas med en 6 m tjock betongvägg tills den dagen Berlin anser sig ha råd att göra om stället till ett museum. I dagsläget är det alltså orenoverat och turen förgylldes av en riktigt frän mögellukt.

Säga vad man vill om DDR, men säkerhet var något de kunde. Bunkern är en stor järnbox som både utanpå och inuti täckts av betong. Jag tror det yttre lagret var något i stil med 1,6 m tjockt. Inuti denna gigantiska järn-betong-låda hänger sedan de säkraste rummen i vajrar och har i sin tur riktigt rejäla väggar. För försörjning av luft hade de östtyska teknikerna fått tänka till. Om en atombomb skulle släppts precis på bunkern skulle temperaturen kortsiktigt höjas till 1800 grader och lite mer långsiktigt ligga på 1200. Man kunde alltså inte suga in syre utifrån. I ett sådant krisläge skulle bunkern inte klarat sig i mer än 36 timmar.

Turen till bunkern blev en riktig heldag och vi var alla tre totalt slut när vi åkte hem. Förmodligen beror tröttheten också på någon form av mögelförgiftning. Tur att man inte är allergisk.

Brödparadiset

- Korv och öl, säger Pappa och jag är beredd att hålla med. Det är vad man spontant tänker på i matväg när man hör ordet Tyskland. Väl här syns det ganska snart att både korven och ölen har en stor plats.

I mataffärerna hittar man massor av korvsorter, som dessutom saluförs som lite exklusivare än korv vanligtvis gör hemma. Kötthalten är för det mesta över 90 % och även personer som i Sverige inte är så förtjusta i korv, kan hitta en sort de tycker om här.

Eftersom det inte finns några lagar mot att sälja alkohol i mataffärerna eller dricka på offentlig plats så ser man öl var man än går. Folk dricker överallt. I tunnelbanan, på bion och i skolmatsalen. Ofta är den billigaste ölen på restauranger billigare än ett glas vatten och i mataffären kostar 0,5 liter från 2,5kr.

Men, det jag vill komma till (som rubriken antyder) är att det finns andra livsmedel som också har en stor plats i samhället. T.ex. bröd. Som examination i min tyskakurs skrev jag ju en uppsats om bröd och sitter därför inte bara inne på egna upplevelser, utan också riktig hårdfakta! =) I Tyskland finns det ca 16000 bagerier som tillsammans erbjuder över 1000 olika sorters bröd. Detta bidrog till att Tyskland för tre år sedan utsågs till bröd-världsmästare (!). Tyska folket har också den högsta brödkonsumptionen per person och år. Bilden här intill kommer från förra veckan när jag och Nora besökte det enorma torget Alexanderplatz och hamnade mitt inne i en brödfest. Det var ganska lustigt faktiskt. Som en stor marknad som bara handlade om bröd. Tur för mig som älskar bröd. Jag har ett antal bagerier i närheten från min lägenhet så färskt bröd är aldrig mer än 2 minuter bort. Trots det kan jag ärligt säga att jag saknar min Farmors underbara bröd som hon ibland överraskar min familj med på mornarna hemma i Takan. Det finns det inget som kan mäta sig med.

Kulturkrock vid diskbänken

Är fönsterputs giftigt? Hoppas inte det. För trots att vi har en ny diskborste och en nästan full flaska diskmedel så diskar mina kära lägenhetsdelare med fönsterputs och disktrasa. Jag blir lika förvånad varje gång.

Dankeschön! ...eller?

Vad jag har hört innan jag åkte hit är att Berlin är känt för sin öppna och accepterande attityd, vilket jag efter tre veckors erfarenhet fortfarande kan förstå. Det jag däremot inte hade hört innan, är att Berlin också är de hårda människornas stad och ett riktigt u-land när det kommer till artighetsfraser.

Jag som har fått mina största intryck av Tyskland från Ruhr-området trodde att det var standard att folk hälsade en välkommen fram till kassan i affärer med "Bitte schön!", och att man (fritt översatt) beställde mat genom att säga "...och jag skulle gärna vilja ha...", men det är inte riktigt vad man möts av här. Här kommer några grundregler för hur man ska bete sig Berlin (lånade från boken "How to be a Kraut" och igen fritt översatta):

• Hälsa aldrig med "Goddag" eller "hej", det är ett tecken på svaghet.
• Undvik att säga "Bitte" (alltså motsvarande engelskans "please") så ofta det går (det går så gott som alltid).
• Också "tack" är överflödigt. Intelligenta människor kan avläsa tacksamheten ur andras ögon.
• Om du inte vill bli stämplad som vekling, säg aldrig "...och jag skulle gärna vilja ha..." när du beställer mat. Här heter det "...och jag ska ha...".

Förra veckan beställde jag en öl i en bar genom att säga: "Hej! Jag skulle gärna vilja ha en ....., tack! Åhh, tack så mycket" och bröt således mot alla regler på en gång. En utomstående kan säkert i det här läget tro att bertendern blev glad för lite extra artighet, men han verkade uppriktigt sagt bara bli uttråkad under den extrasekunden min beställning tog och tittade surt på mig. Det kommer ta lång tid innan jag vänjer mig...

Sommarlovets slutspurt

Nej, jag ska inte skriva i imperfekt. Det är bara de tyska terminstiderna som är lite underliga. Om två veckor börjar jag skolan på riktigt. Detta ungefär samtidigt som mina vänner i Linköping går in i sin första tentamensperiod och därmed är halvvägs på sin termin.

Innan skolstarten har jag planerat att:

• Välja min kurser (bra idé va?).
• Besöka en gammal bunker från DDR-tiden som skulle användas i händelse av kärnvapenkrig. F.ö. ganska exklusivt eftersom bunkern bara är öppen för allmänheten t.o.m. slutet av oktober då den stängs för gott.
• Få besök av Adam! =)
• Eventuellt göra en utflykt till annan ort i Tyskland.
• Umgås med Nora som börjar sina studier här 6 oktober.

Jag ser fram emot allt! Bättre sommarlov får man leta efter. Längre också (30 maj - 13 oktober slår alla av mig kända rekord).

Min första svenska gäst?

Adam ringde just och förkunnade den fantastiska nyheten att han kanske kommer hit på fredag. Det firar jag genom att publicera en bild på honom och mig från i somras när vi på samma postcykel åkte ned till sjön för att paddla.

Söndagsmat

Suck. Nu har jag just varit och lämnat av Nora på tågstationen. Det känns oundvikligen lite tomt, men min kombo Stefan gör läget lite lättare genom att insistera på att vi måste laga mat tillsammans.

Han är för övrigt en av de roligaste kockar jag träffat. Han berättade redan första dagen när jag flyttade in här att han älskar att laga mat. Däri ligger kanske inget konstigt. Roligt bli det först när Stefans matlagningskunskaper kommer till ytan. Det här har jag hittills lärt Stefan att laga:

1. Ris som man inte kokar i en påse.
2. Pasta.

Just nu sitter han, som ni kan se på bilden här över, i djupa tankar och funderar på vad vi ska laga tillsammans idag.

Fotboll

Jag har kommit på att det kanske är bra att jag förtydligar ett och annat kring mitt fotbollsspeleri. De som känner mig bra verkar undra varför fotbollsskor, fotbolltittande och fotbollslag nämns på flertalet ställen i min blogg. Det hade jag också undrat för tre veckor sedan.

Enda förklaringen jag kan komma med är att jag, vilsen som jag var, första dagen i skolan i all hast lovade bort mig till ett lag med utbytesstudenter. Efter första träningen upptäckte jag sedan att jag faktiskt (till min stora förvåning) kunde få tillräckligt med motion av två timmar fotboll om jag konstant höll mig löpande. Därefter upptäckte jag att jag genom att vara överallt på planen kunde, mitt halvkassa bollssinne till trots, vara till stor nytta. Dessutom tilltalar mig regelbundenheten med två träningar och en match i veckan mycket. Alltså slutsats: fotboll i tyskland är kul!

Ostöverraskning

Haha, jag har hittat en tysk ost med följande näringsvärde/100g:

Kolhydrat: 0g
Fett: 0.5g
Protein: 27g
Kalcium: 200mg

Det fantastiska är att osten också är stört god! Efter min ostupptäckt var jag helt i extas ända fram till dess att jag också upptäckte hur illa osten stank...

Bildfrossa 1 - Mitt rum

Äntligen har jag fått låna en kamera för att ta lite kort till alla nyfikna. Bilderna föreställer:

1. Mitt rum utifrån (jag har balkongen högst upp i mitten).
2. Mitt rum inifrån. Det är alltid lika svårt att fotografera ett rum från insidan...
3. Utsikten över Ebersstrasse som jag bor på sett från min balkong.

I övrigt kan jag berätta att jag har haft en bra dag. På morgonen ganska underhållande tyskaundervisning och nu på kvällen var vi ett litet gäng som tittade på en liten samling med alternativa teatrar.

Något oväntat bra

Tyskakursen jag läser just nu går på ganska hög nivå. Idag förväntades det av oss att vi först skulle hålla en kollektiv diskussion om reklamens betydelse för TV och sedan skulle vi lära oss att på ett professionellt sätt att presentera data ur ett diagram.

- Jonatan får beskriva diagrammet , sade min Lärare Jörg.
- blablablablabladiagramblablabla, sade jag (fast på tyska)
Sedan fortsatte jag med:
- blablabla...och det var de tre dominerande, sedan är det ett "sprung" ner till nästa...
- "Sprung"?, sade Jörg och såg imponerad ut
- "Sprung", upprepade jag igen, nöjd över ordvalet
- "Sprung", sade Jörg en gång till för sig själv och det gick nästan som en susning genom klassrummet när alla insåg hur nöjd Jörg var.

Så här på efterhand är jag väldigt stolt, men kan inte för mitt liv förstå varför "sprung" var så bra. På svenska betyder sprung "hopp" och borde räknas som ett väldigt basalt ord i konkurrens med t.ex. "gehirmwäsche" (hjärntvätt) som också kom upp på lektionen. Ibland har man tur.

Tysk byråkrati - verklighet eller myt?

Verklighet. Det är dessutom extremare än vad jag kunnat tänka mig. Här kommer en jämförelse mellan hur man anmäler sig till en tyskakurs i Linköping och i Berlin:

Linköping: Välj kursen över nätet några månader i förväg, sedan är det bara att gå på första föreläsningen och du är med.

Berlin: Skicka ett mejl till ett kontor för att få emejladressen till kursansvarige. Denna ska sedan mejlas, inte vilken tid som helst utan inom en förutbestämd starkt begränsad tidsperiod. Vilken denna tidsperiod är vet ingen. Man får skicka ett mejl i veckan och se när man får svar. När du har fått svaret är det "bara några detaljer kvar". Du ska först vara i Berlin på en speciell dag och visa dig en vecka före kursstart, sedan ska du betala för din kurs. Den som tror att det är en baggis har fel. Först ska man till kontor nr 1 för att ge bort sina pengar. På grund utav att skolan saknar ett centralt datasystem måste man sedan ta sitt kvitto och bege sig till kontor nr 2 och visa att man har betalat. Så, alles klar som man säger på de här breddgraderna.

Just det. Jag kanske kan få presentera en stor överraskning: Sverige är inte värst i världen med sina köer, faktum är att jag numera vet att jag aldrig ens har sett en riktig kö i Sverige. För att skriva in sig på skolan väntade jag: 30 min på akademisches Auslandsamt, 20 min på campuscenter, 3 tim (!) på Bürgeramt, ytterligare 45 min på akademisches Auslandsamt. Sedan fick jag ett papper på att jag nu var antagen till skolan genom erasmusprogrammet.

Bra, samma sak fick jag veta redan för fyra månader sedan när LiTH hade den stora vänligheten att berätta det för mig i ett mejl.

Från Universitetet till grundskolan

Min tyskarapport som jag skrev igår gav mig läskiga associationer från en tid då det faktiskt var lite svårare att skriva. Mitt tyska ordförråd ligger säkert i nivå med en vanlig tysk 3-4-åring. Jag fick dessutom välja tema på uppsatsen själv och då valde jag att skriva om något så akademiskt som: Bröd!

Inga överraskningar

I Berlin har livet de senaste dagarna flutit på utan överraskningar. Jag har besökt en IMAX (3D-biograf), köpt fotbollskor och umgåtts med Nora. Igår hade vi en riktigt lugn och skön fredagseftermiddag. Vi sov middag fram till 19. Sedan var vi och shoppade fram till 22. Det ligger nämligen ett sjukt stort shoppingområde 5-10 min från min lägenhet. Det var oväntat mysigt att gå i affärer så sent.

Idag tänkte jag inte heller anstränga mig så värst mycket. Skriva lite på en tyskauppsats, läsa lite och kanske lite senare gå ut. Alternativt spela poker med ett gäng finnar. =)

Att lära sig den - nästan - hårda vägen

Berlin sägs vara en av Europas - till ytan - största städer. För att ta sig runt här finns egentligen bara ett praktiskt alternativ - kollektivtrafiken. Generöst nog är denna gratis för studenter, men inte förr än i oktober då den "riktiga" terminen börjar här.

Det var därför en svår fråga för mig om jag fick åka gratis eller inte. Min lägenhetskompis Stefan menade, att så länge jag hade mitt intagningsbesked till universitetet med mig så var allt lugnt. Dock anade jag ugglor i mossen och gissade att detta kunde vara fel. - Strunt samma, sa den ekonomiska sidan av mig. Därför tog jag beslutet att chansa.

Så i fredags hände det att jag blev kontrollerad. Genom att visa mitt intagningsbesked och prata lite engelska verkade det som om jag hade övertalat kontrollanten att allt var okej. Jag fortsatte alltså med mitt tvivelaktigt godkända åkande.

Så idag morse var det dags igen. Två anonymt klädda kontrollanter ville se min biljett. Jag gjorde precis som gången innan, men de bara skakade på sina huvuden. Jag åkte ut från tåget med en varning om att nästa gång blir det 40 euro i böter. I all förvåning så blev jag då mitt generösa jag och köpte en veckobiljett.

På hemvägen från universitetet blev jag kontrollerad - igen - av samma kontrollanter.
- Denna gången har jag i alla fall en biljett, sa jag och visade mitt nyinköpta veckokort.
- Det är inte giltigt, skojade kontrollanten.
- Haha! Skrattade jag.
- Det är inte giltigt, sade kontrollanten igen och jag förstod att det inte var tal om något skoj.
- Man måste stämpla veckokortet innan man åker första gången, berättade kontrollanten.
- Scheiss, var det enda jag fick fram (Scheisse betyder skit, så jag antar att det jag sade betyder något i stil med ski..)
Då började kontrollanterna att skratta åt mig och sade att det var okej, men att jag skulle stämpla efter jag gått av tåget. Det gjorde jag.

Tyskakursens tvärvändning

När jag valde tyskakurs hade jag två valmöjligheter.
1. Köpa en bra tyskakurs för något som kändes som en förmögenhet (typ 10 000 sek).
2. Köpa grisen i säcken och ta den som erbjöds (nästan) gratis från skolan.

Eftersom jag av naturen är ekonomisk (läs snål) valde jag det senare alternativet. Tyvärr resulterade det i att förra veckans tyskaundervisning var helt bortkastad. Min lärarinna behagade komma någonstans mellan 30-45 min sent (en dag kom hon inte över huvud taget) och hade inte ens förberett vad vi skulle göra på lektionerna. Hrm. Jag antar att jag inte behöver beskriva exakt hur mycket jag gillade henne. Det jag vill komma till, som antyds redan i rubriken, är att kursen denna veckan har hämtat sig. Vi har fått en ny lärare och han är kanon! Nu ser jag med hungrig blick fram emot min fortsatta undervisning.

Lugna helger = sköna helger

Den här helgen har hittills passerat precis som jag ville - helt lugnt. Förutom att jag har handlat ett cykellås, löptränat, cyklat lite och storroat mig med att gå i elektronikaffärer har ingenting hänt. Givetvis fanns chansen till party och utgång från flera håll igår, men mitt val föll på tysk television och lite läsande.

Ikväll ska jag dock ut och äta lite med Kristin. Det ska bli trevligt och lite lagom ansträngande.

Språkförbistring ver 1.1

Dags igen.

Jag pratade med två fransoser i torsdags. Den ena presenterade sig som Tibo den andra är min kursare Xavier.

Jag: Tiiboo.
Xavier och Tibo: HAHAHA!
Jag: Tiiboo?
Xavier och Tibo: HAHAHA!
Xavier (fast på tyska): Det låter som du säger "Tu es beau" vilket betyder "du är vacker" på franska.
Jag: Tibå?
Xavier och Tibo: HAHAHA!

Jag lyckades aldrig tillfredställa fransmännen genom att säga "Tibo" på rätt sätt. Kul att inte ens kunna uttala ett franskt namn rätt efter sex års franskastudier. Tur att jag satsade på tyskan.

Språkförbistring ver 1.0

Haha

Språkförbistring mellan mig och min kombo Stefan:

Stefan: Jonatan. How do you say "buy" in Swedish?
Jag: "Köpa"
Stefan: Okay. I'm leaving now. Köpa!

Tre sekunder senare insåg jag hur fel det hade blivit. Han menade naturligtvis "bye" och inte "buy". Efter det låg jag som vikt av skratt ensam i lägenheten och kunde inte få bilden ur huvudet på Stefan när han självsäkert ropade "KÖPA!" i samma ögonblick som han gick ut genom dörren. Mycket lustigt.

Knappa tre veckors erfarenhet

I västra Berlin lyser solen in i mitt stora och numera välstädade rum. Hade det inte varit för den öppna balkongdörren skulle lugnet härska i mitt nya hem, men istället så låter det som om jag sitter på autobahn och skriver.

Det är nu två och en halv vecka sedan jag satte mig på planet ner mot Frankfurt Hahn för att få lite kvalitetstid med min kära Nora innan det var dags för drabbning. Det var en lång och krokig resa med många timmar i bil, flyg, buss och bil igen. Som tur var överlevde jag med ganska god marginal och hamnade till slut i det numera för mig välkända Velbert. Tiden hos Nora var förutom underbar också livsviktig för att på riktigt sparka igång min ett år unga tyska.

En kort resumé av mina knappa två veckor i Velbert:
- Jag och Nora löptränade för första gången tillsammans.
- Vi var tillsammans med Noras syster Jana med pojkvän och klättrade i en höghöjdsbana. Fantastiskt roligt ända tills vi blev fast i ett träd 12 meter över marken på grund av en kille, som i ett försök att spela cool, fastnat i en vajer mellan två träd och på så vis lyckats blockera hela banan.
- Vi firade Noras pappa Norberts 50:onde födelsedag. Både på hemmaplan med pannkakstårta, och i stort festsammanhang med Noras släkt. Höjdpunkten på Norberts 50-årskalas var när jag fick instruera 40 glada tyskar hur man sjunger "Ja må han leva" i microfon, en uppgift som jag på förhand var lyckligt oventande om att jag skulle få.
- Nora bestämde sig i sista sekunden för att studera i Berlin, vilket tack vare tysk byråkrati ledde till att vi blev tvungna att sätta oss i en bil och göra en 110 mil lång roadtripp dit. Väldigt praktiskt eftersom jag kunde passa på att köra ner alla mina saker så jag slapp ta dem på tåget.
- Jag var på mitt första kyrkmöte utomhus och hörde Noras mamma sjunga och spela i ett band. det var roligt, men som synd var hann jag aldrig, p.g.a. ovanstående coola kille från höghöjdsbanan, se när Noras pappa och bror spelade.

Så i söndags var det dags för mig att lämna det tätbefolkade Rohr-området för att resa österut. På Haubtbahnhof (järnvägsstationen) blev jag direkt välkomnad av min himla trevliga "buddy" Kristin som jag blivit tilldelad via universitetet. Efter en kort sväng till min lägenhet för att dumpa saker så tog hon och min ena kombo Stefan ut mig på rundvisning i Berlin till sent på natten.

I måndags började min tyskakurs. Efter att ha gjort ett einstufungstest (ja, precis som det låter in-stuvnings-prov) blev alla utbytesstudenter som sökt intensivkursen i tyska indelade i sex grupper. Jag hamnade till min stora stolthet och förvåning i den mest avancerade. Kursen är så här långt riktigt dålig. Synd men sant. Jag har inte lärt mig någonting. Dock så är min grupp på ca 30 personer väldigt bra och vi kommuniserar med varandra på endast tyska. Därigenom har jag därför den senaste veckan lärt mig mycket. Inte minst att våga prata.

I måndags kväll gick vi i tyskagruppen ut tillsammans i Kreuzberg/Friedrichshein som är de riktiga inne-stadsdelarna för ungdomar i Berlin. I tisdags kväll förvånade jag mig själv genom att ansluta mig till ett fotbollslag, i onsdags satt jag bänkad framför TV:n när Finland storspelade mot Tyskland och i torsdags fortsatte fotbollsyran med ytterligare en träning. Himla kul med fotboll för övrigt. I går var det återigen dags att gå ut tillsammans, denna gången i Prenzlauer berg. Tyskagruppen har alltså direkt halkat in i den sjuka erasmus-sammanhållningen. Det gör dock inte så mycket eftersom vi nästan bara pratar tyska med varandra.

I övrigt så har jag på min lediga onsdag blivit runtvisad i östberlin som det ser ut på dagen av Kristin. En gyllene möjlighet för mig att öva på min tyska. Hon har dessutom gjort en utbytestermin på KTH, så vi kunde föra något så åtråvärt som tandemdiskussioner. Himla bra!

Okej, jag vet. Nu blev det här inlägget snäppet för långt. I fortsättningen ska jag försöka att hålla mig lite kortare.

Summan av kardemumman är i alla fall att allt så här långt är grymt bra!

På återhörande (nej, jag har inte heller hört någon säga så förut men mina svenskafärdigheter är klart störda av att jag tvingas prata tyska här, så jag får)