Bunkern är lite speciell och endast öppen för beskådning fram till 26 oktober då den ska plomberas med en 6 m tjock betongvägg tills den dagen Berlin anser sig ha råd att göra om stället till ett museum. I dagsläget är det alltså orenoverat och turen förgylldes av en riktigt frän mögellukt.
Säga vad man vill om DDR, men säkerhet var något de kunde. Bunkern är en stor järnbox som både utanpå och inuti täckts av betong. Jag tror det yttre lagret var något i stil med 1,6 m tjockt. Inuti denna gigantiska järn-betong-låda hänger sedan de säkraste rummen i vajrar och har i sin tur riktigt rejäla väggar. För försörjning av luft hade de östtyska teknikerna fått tänka till. Om en atombomb skulle släppts precis på bunkern skulle temperaturen kortsiktigt höjas till 1800 grader och lite mer långsiktigt ligga på 1200. Man kunde alltså inte suga in syre utifrån. I ett sådant krisläge skulle bunkern inte klarat sig i mer än 36 timmar.
Turen till bunkern blev en riktig heldag och vi var alla tre totalt slut när vi åkte hem. Förmodligen beror tröttheten också på någon form av mögelförgiftning. Tur att man inte är allergisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar