Dankeschön! ...eller?

Vad jag har hört innan jag åkte hit är att Berlin är känt för sin öppna och accepterande attityd, vilket jag efter tre veckors erfarenhet fortfarande kan förstå. Det jag däremot inte hade hört innan, är att Berlin också är de hårda människornas stad och ett riktigt u-land när det kommer till artighetsfraser.

Jag som har fått mina största intryck av Tyskland från Ruhr-området trodde att det var standard att folk hälsade en välkommen fram till kassan i affärer med "Bitte schön!", och att man (fritt översatt) beställde mat genom att säga "...och jag skulle gärna vilja ha...", men det är inte riktigt vad man möts av här. Här kommer några grundregler för hur man ska bete sig Berlin (lånade från boken "How to be a Kraut" och igen fritt översatta):

• Hälsa aldrig med "Goddag" eller "hej", det är ett tecken på svaghet.
• Undvik att säga "Bitte" (alltså motsvarande engelskans "please") så ofta det går (det går så gott som alltid).
• Också "tack" är överflödigt. Intelligenta människor kan avläsa tacksamheten ur andras ögon.
• Om du inte vill bli stämplad som vekling, säg aldrig "...och jag skulle gärna vilja ha..." när du beställer mat. Här heter det "...och jag ska ha...".

Förra veckan beställde jag en öl i en bar genom att säga: "Hej! Jag skulle gärna vilja ha en ....., tack! Åhh, tack så mycket" och bröt således mot alla regler på en gång. En utomstående kan säkert i det här läget tro att bertendern blev glad för lite extra artighet, men han verkade uppriktigt sagt bara bli uttråkad under den extrasekunden min beställning tog och tittade surt på mig. Det kommer ta lång tid innan jag vänjer mig...