Knappa tre veckors erfarenhet

I västra Berlin lyser solen in i mitt stora och numera välstädade rum. Hade det inte varit för den öppna balkongdörren skulle lugnet härska i mitt nya hem, men istället så låter det som om jag sitter på autobahn och skriver.

Det är nu två och en halv vecka sedan jag satte mig på planet ner mot Frankfurt Hahn för att få lite kvalitetstid med min kära Nora innan det var dags för drabbning. Det var en lång och krokig resa med många timmar i bil, flyg, buss och bil igen. Som tur var överlevde jag med ganska god marginal och hamnade till slut i det numera för mig välkända Velbert. Tiden hos Nora var förutom underbar också livsviktig för att på riktigt sparka igång min ett år unga tyska.

En kort resumé av mina knappa två veckor i Velbert:
- Jag och Nora löptränade för första gången tillsammans.
- Vi var tillsammans med Noras syster Jana med pojkvän och klättrade i en höghöjdsbana. Fantastiskt roligt ända tills vi blev fast i ett träd 12 meter över marken på grund av en kille, som i ett försök att spela cool, fastnat i en vajer mellan två träd och på så vis lyckats blockera hela banan.
- Vi firade Noras pappa Norberts 50:onde födelsedag. Både på hemmaplan med pannkakstårta, och i stort festsammanhang med Noras släkt. Höjdpunkten på Norberts 50-årskalas var när jag fick instruera 40 glada tyskar hur man sjunger "Ja må han leva" i microfon, en uppgift som jag på förhand var lyckligt oventande om att jag skulle få.
- Nora bestämde sig i sista sekunden för att studera i Berlin, vilket tack vare tysk byråkrati ledde till att vi blev tvungna att sätta oss i en bil och göra en 110 mil lång roadtripp dit. Väldigt praktiskt eftersom jag kunde passa på att köra ner alla mina saker så jag slapp ta dem på tåget.
- Jag var på mitt första kyrkmöte utomhus och hörde Noras mamma sjunga och spela i ett band. det var roligt, men som synd var hann jag aldrig, p.g.a. ovanstående coola kille från höghöjdsbanan, se när Noras pappa och bror spelade.

Så i söndags var det dags för mig att lämna det tätbefolkade Rohr-området för att resa österut. På Haubtbahnhof (järnvägsstationen) blev jag direkt välkomnad av min himla trevliga "buddy" Kristin som jag blivit tilldelad via universitetet. Efter en kort sväng till min lägenhet för att dumpa saker så tog hon och min ena kombo Stefan ut mig på rundvisning i Berlin till sent på natten.

I måndags började min tyskakurs. Efter att ha gjort ett einstufungstest (ja, precis som det låter in-stuvnings-prov) blev alla utbytesstudenter som sökt intensivkursen i tyska indelade i sex grupper. Jag hamnade till min stora stolthet och förvåning i den mest avancerade. Kursen är så här långt riktigt dålig. Synd men sant. Jag har inte lärt mig någonting. Dock så är min grupp på ca 30 personer väldigt bra och vi kommuniserar med varandra på endast tyska. Därigenom har jag därför den senaste veckan lärt mig mycket. Inte minst att våga prata.

I måndags kväll gick vi i tyskagruppen ut tillsammans i Kreuzberg/Friedrichshein som är de riktiga inne-stadsdelarna för ungdomar i Berlin. I tisdags kväll förvånade jag mig själv genom att ansluta mig till ett fotbollslag, i onsdags satt jag bänkad framför TV:n när Finland storspelade mot Tyskland och i torsdags fortsatte fotbollsyran med ytterligare en träning. Himla kul med fotboll för övrigt. I går var det återigen dags att gå ut tillsammans, denna gången i Prenzlauer berg. Tyskagruppen har alltså direkt halkat in i den sjuka erasmus-sammanhållningen. Det gör dock inte så mycket eftersom vi nästan bara pratar tyska med varandra.

I övrigt så har jag på min lediga onsdag blivit runtvisad i östberlin som det ser ut på dagen av Kristin. En gyllene möjlighet för mig att öva på min tyska. Hon har dessutom gjort en utbytestermin på KTH, så vi kunde föra något så åtråvärt som tandemdiskussioner. Himla bra!

Okej, jag vet. Nu blev det här inlägget snäppet för långt. I fortsättningen ska jag försöka att hålla mig lite kortare.

Summan av kardemumman är i alla fall att allt så här långt är grymt bra!

På återhörande (nej, jag har inte heller hört någon säga så förut men mina svenskafärdigheter är klart störda av att jag tvingas prata tyska här, så jag får)